Vädra ut skiten och släpp in lite frisk luft, säger jag. Låt folk få engagera sig som de vill och ha kul utan att nån som är rädd om jobbet ska pilla. Konkurrens fungerar utmärkt inom alla andra områden och alla andra länder så varför ska vi i Sverige behöva stå ut med den här förlegade sovjetattityden?

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/ett-hot-mot-idrottens-karna_5993689.svd

Övrigt: Jag funderar på att väcka liv i bloggen igen, jag saknar den lite…

Min mormor ligger på sjukhuset. Igen. Jag vet inte för vilken gång i ordningen det är. Det var länge sen jag räknade bort henne första gången, fast ändå inte. Nu men inte nu. Hon har haft fler liv än en katt. Kroppen gav vika först. Sen ögonen. Cancer, KOL, skolios, Blindhet, allt skit man kan komma på. Ju äldre hon blev desto argare blev hon, ytligt sett. Den elakaste gamla kärring man kan tänka sig, ytligt sett. Jag vet inte hur många gånger jag varit med när hon pratat med folk i olika sammanhang och låtit som en vresig surkärring. Fast det inte var det hon menade. Hon var aldrig arg. Eller, jo kanske, på sig själv, för att hon blev gammal, för att kroppen inte höll, för att folk tror att en äldre människa är mindre vetande. Jag undrar om folk förstod självironin och humorn. Jag undrar om dom fattade att hon är mycket mer intelligent än vad de är. Jag tror inte det. Kanske det gjorde henne extra arg? Att folk bara såg en gammal människa.

När hon blev skrynklig i ansiktet så började jag kalla henne för Skruttis. Det gillade hon inte. Hej Skruttis, sa jag. Nej Usch, sa hon. För mig är hon ett litet skrutt och det är det mest kärleksfulla jag kan tänka mig. Det säger väl antagligen mer om mig och min oförmåga att uttrycka kärlek än vad det säger om henne. Å andra sidan så brukade hon redan innan hon sa hej till mig konstatera att jag är mager OCH fråga om inte min lillebror är med. ”Gud vad mager du är, är inte Ted med?” Efter att ha hälsat så några gånger får man stå ut med att bli kallad Skruttis oavsett om man gillar det eller inte.

Nu ligger hon alltså på sjukhus igen. Jag är rädd för att det är skillnad den här gången. Under alla dessa oräkneliga timmar som jag suttit med henne på sjukhuset förut så har jag varit hennes sällskap. Lyssnat på hennes historier och knivskarpa minnesbilder. Hört om hennes liv och pratat med henne om vad vi upplevt tillsammans och vi har skrattat ihop. Den här gången var det annorlunda. Jag kommer inte ihåg nånting, sa hon. Det kommer tillbaka, sa jag, det är bara för att du har en infektion i kroppen och att du är trött just nu, sa jag sen. Tror du det, sa hon då. Jag vet det, sa jag, du behöver bara vila lite så kommer det tillbaka. Det verkade lugna henne. Hon litar på mig.

Sen började hon fråga mig saker. Vad gör jag nuförtiden? Var bor jag? Var är hon, hur kom hon dit? Var bor min mamma? Vad gör min mamma nuförtiden? Nyfikna frågor. Samma frågor. Om och om igen. Och igen. Och igen. Varje fråga besvarade jag omsorgsfullt och som det vore första gången jag hörde den. Vad annat finns att göra?
Inombords är jag fullständigt förkrossad.

Noll-Ett

Det är han inte längre. Han gick visst i terapi och nu är han höger. Eller om han blev höger först och fick gå i terapi sen. Orsak och verkan. Hönan eller ägget. Det spelar egentligen ingen större roll. Han är i alla fall inte helt igenom korkad. Man skulle kunna tänka sig att han är precis så smart som man kan vara som gammal omvänd kommunist. Man anar en hel del post-traumatisk stress.

Nuförtiden roar han sig med att skriva för Svenskan. Han gör det ganska bra, trist att det troligtvis inte är någon som läser honom. Utom jag då. Det är dock inte min egen förtjänst utan jag hittade länken hos den här mannen. Stort tack till honom. Det finns en passage i Görans text som är riktigt bra.

Lyssna bara till Morgan Johansson, som säkert har som ambition att så småningom efterträda Sahlin. Han är fullblodspopulist. Också i detta läge hittar han den i vissa kretsar rätta ­populistiska tonen: ”Det kan bli Maud Olofsson som får begrava Volvo.”

Vet han hur krisen skall lösas? Naturligtvis inte. Har han någon som helst erfarenhet av hur man löser och hanterar kriser i stora kapitalistiska företag? Naturligtvis inte. Han är en 37-årig partibroiler som hoppas att krisen för hans del skall fungera som en räkmacka till rege­ringsmakten och Rosenbad

Tänk på det.

Görans krönika hittar du här

Vad har tyskarna? Visst, de har ordnung, men helt seriöst, Hitlergrejen sabbade hela ordnungupplägget lite grand tycker jag. Sen har de ju alla djälva konsonanter. De äter sin Bratwurst och knödel och när de gör musik så blir det så här.
MEN

En sak till har de: Marlene

Och allt är genast förlåtet.

Om det finns ett enda blogginlägg som man ska lägga ner tid på att läsa idag så är det hans inlägg om hur TPB behandlas av svensk media. Läs det här.

Och så bandet som bevisar för världen att Danmark kanske inte är så illa..

Frågor på det?

Missförstå mig rätt nu. Inget fel med feministiska åsikter i sig. Jag har dem själv. Flera stycken faktiskt. Kanske till och med alla. Jag kallar dem inte feministiska bara. Problemet uppstår när man kombinerar åsikterna med en avstängd hjärna. Där lämnade jag ämnet lite grand.

Denna kolumnist ägnar hela sitt utrymme åt att skriva ned Chippen för att han väljer att spela fotboll i Saudi Arabien i några år och dessutom har han mage att ta bra betalt för det. Hennes slutsats är att han borde slängas ut ur landslaget för att han vill göra det han kan bäst, trixa med trasan. Anledningen är förstås att det är för jäkla synd om tjejerna i Saudi Arabien. Nja, inte alla tjejer då utan mest Chippens tjej Oksana. Hur kan man åka iväg och jobba i ett land där hon uppenbarligen kommer att bli så illa behandlad. Dessutom är de ju inte gifta, alltså kan hon åka in i fängelse för att hon är omoralisk. Djävla Chippen, ut med honom ur landslaget.

Men vänta lite nu för helvete. Backa bandet. Det är väl HENNE man ska vara arg på? Det är väl HON som utsätter sig själv för förnedringen? HON har väl egen fri vilja och VÄLJER SJÄLV att åka med? Så långt kan inte Anna Larsson tänka. Hon väljer helt okritiskt den enkla feministiska vägen, kasta skit på killen, kvinnan är ett offer. I Sverige kan man nämligen inte göra rätt som Man. Om en kvinna i Sverige blundar och springer in i en vägg med huvudet före så är det inte hennes eget fel, det är mannens. Det var helt säkert en man som byggde väggen en gång i tiden, alltså är det mannens fel. Feministisk logik a’la Anna Larsson, kolumnist på Svd.

Chippen: Rågblond kille på ca trettio år. Ingen utbildning, ingen stor tänkare, gillar att trixa med trasan. Får hyfsat betalt för det. Gillar att vaxa benen och springa i zick zack.
Oksana: Fotomodell, lycksökerska, groggluder, gold digger. Åker dit pengarna finns.

I den bilden är alltså Chippen den onde och bör kastas ut ur landslaget. Bara en vidrig människa kan resonera så.

För övrigt så hoppas jag att Chippen och Oksana får djävligt tråkigt i SA men jag tror att dom kommer ha det skitkul med alla andra europeer där dom bor i sina gated communities.